Mina erfarenheter av att ha ätstörningar
När jag var yngre hade jag ätstörningar, kontrollerade vad jag åt, hur mycket kalorier jag kunde stoppa in mig. Följden blev även att jag hade stenkoll på min vikt, när gick jag upp och ner i vikt, jag stod på vågen flera gånger per dag. Jag vet vad jag pratar om och hur lätt det är att hamna i en destruktiv relation till mat. För mig var självklart varför jag fick ätstörningar. När jag hade kontroll på maten och vad jag åt så fick jag kontroll på mina känslor. Visst låter det konstigt. För er som inte vet min bakgrund så har jag haft det tufft med skolan, dåliga betyg och dåligt självförtroende. Röda streck och bockar vid läxor och prov var för mig en vanan. För mig var det vanligt att gå till skolan och ha ont imagen med vetskapen att hur mycket jag än kämpar kommer jag inte att nå ända fram, med att lära mig läsa och skriva som mina klasskompisar, att få bra betyg och lära mig massa nya roliga saker. Sanningen var den att jag från början av skolan ända fram till jag var 19 år låg ständigt efter med allt i skolan, hade klasskompisar som fnissade och skrattade åt mig när jag läste fel.
Att jag fick ätstörningar var inget konstigt och som tur är så fick jag inte ”anorexia" utan det stannade vid ätstörningar. Varför - för att mina föräldrar hade stenkoll på mig och var bestämda med att jag skulle äta. Sen tror jag att jag innerst inne visste att hit men inte längre då blir jag sjuk.
Hur min ätstörning yttrade sig
Jag slängde ofta de matlådor min mamma hade kärleksfullt stått och gjort i ordning till mig. Gick ut och la den längst ner i soporna på gården. Åt jag några bitar godis eller en semla så gick jag ut och gick i ex antal minuter för att få igång fettförbränningen eller alternativt tränade ett träningspass extra. Detta höll på några år under tongåren sedan blev jag som tur är frisk från mina ätstörningar. Vändingen för mig var när jag fick hjälp med min dylexi och när jag fick börja sätta ord på mina känslor, att bekräfta mina känslor och allt jag hade gått och burit inom mig under alla år gällande skolan.
// Josefi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar